Jag har flyttat!

Wordpress verkade helt enkelt lite mer spännande än Blogspot, så nu ligger min blogg på kickitankar.wordpress.com. Det gick till och med att importera alla inlägg härifrån dit, så jag är helt nöjd. Dessutom så blev det väldigt snyggt!

Klimatförädningar och ansvar

Är det inte tråkigt att folk alltid sätter sin egen framtid först när stora beslut ska fattas?

De länder som kommer drabbas hårdast av klimatförändringar är i allmänhet de som har minst möjligheter att göra något åt det och också de som är minst ansvariga. Västvärlden är nästan helt att skylla och det är inte förrän de sista åren som länder utanför Europa och Nordamerika har börjat bidra ordentligt till utsläppen. Kinas utsläpp är 16% större än USAs, men då är Kinas befolkning också drygt fyra gånger större än USAs..

När jag läser om att Maldiverna, som helt skulle ligga under vatten om havsnivån skulle stiga med endast en meter, planerar att bli koldioxidneutrala inom 10 år, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det är otroligt roligt att initiativet tas och att det finns politiker som vågar och inte bara pratar, men samtidigt är det tråkigt att initiativen endast tas om det finns en uppenbar, överhängande fara för det egna landet. Maldivernas BNP per capita är en dryg tiondel av Sveriges, men ändå är det där satsningarna sker. Omställningen från fossila bränslen kommer kosta $ 110 miljoner per år i tio år, men med ett oljepris på $ 100 per barrel skulle skulden vara återbetald på 11 år.

Förändring går alltså att åstadkomma, men inte utan initiativ och rejäla satsningar. Mer än 2500 klimatexperter samlades i veckan i Köpenhamn och med Nicholas Stern i spetsen uppmanade de politiker att agera. Det finns ingen ursäkt att inte handla, löd budskapet. 

2 år av saknad

För två år sedan hände det som absolut inte fick hända. Så mycket gick fel och personalen på avdelningen gjorde inte vad de skulle göra, men en person fick precis som hon ville.

Jag vill tro att Johanna var lycklig den där dagen, eller de där minuterna när hon förstod att hon hade vunnit, när hon faktiskt fick bestämma själv. Hon fick som hon ville och nu har hon fått ro.

Vi som är kvar får försöka leva på den tron. 

Det här inlägget är för svårt att skriva. Det finns inget man kan säga som är stort nog. Jag kan inte prata och det kanske inte behövs heller?

Jag hade iallafall en otrolig tur som fick lära känna henne. Tomrummet går inte att fylla.

Studentpolitik när det är som bäst?

Kårvalen närmar sig på Imperial och kampanjerna har precis börjat. Visst för att folk alltid använder billiga och lite fula knep i kampanjer, men när jag läste ett av manifestona blev jag bara trött. Det var en tjej som nämnde att hon var varit modell i centre fold i vår skoltidning (tänk sidan 3 i The Sun om det säger något? Engelsmän tycker om halvnakna tjejer i vanliga tidningar) som merit. Att hon har poserat halvnaken i tidningen rör mig inte i ryggen, men att använda det till sin fördel i en valkampanj känns rent ut sagt billigt.

Hon är ju inte dum - det är klart att det hjälper att vara snygg och lättklädd i ett val på en skola med 70% killar. Hon får säkert många röster, och mycket av det andra hon skriver är rätt vettigt, men själv blir jag bara förbannad.

Det är så typiskt och tråkigt när tjejer gör såhär. Det ger ju knappast en seriös och kompetent bild av tjejer i politiken och hon gör både sig själv och alla andra en stor otjänst.

Om hon vinner valet säger det nog tyvärr mer om människorna på Imperial än om henne själv..

Jag har aldrig försökt mig på att skriva ett långt inlägg om Fairtrade här, typ varför det är så bra och varför jag tror på det, för jag vet att jag skulle missa saker. Jag tar gärna diskussionen med vem som helst, men att bara sätta sig ner och skriva en sida verkar för lätt att misslyckas med. Jag tror helt enkelt inte att jag skulle göra konceptet rättvisa och det finns redan så många som tvivlar och är skeptiska, vilket jag inte alls vill bidra till.

Hur som helst så har fina Andy skrivit ett långt inlägg om Fairtrade på sin blogg som jag kan hänvisa till istället. Jag tänker till och med ta åt mig lite av äran, för om det inte vore för alla Fairtrade-evenemang som vi har ordnat och han så snällt har gått på, så kanske han inte hade varit så övertygad? Dessutom så gör han alldeles utmärkt fin reklam för vår Ost- och Vinkväll imorgon, så det minsta jag kan göra reklam för är hans blogg.

Om så mycket som en enda person har börjat tro på Fairtrade på grund av mitt jobb med föreningen i år så har det varit mer än värt all tid och energi jag har lagt ner på det.

Konsumentmakt är bra

Yay, Cadbury's Dairy Milk (Englands mest älskade choklad? Ingenting jämfört med Marabou!) ska från och med i höst vara rättvisemärkt. Detta kommer dubblera efterfrågan på rättvisemärkt kakao!

Det är kul att det händer saker och att det med Fairtrade blir så uppenbart att ens egna handlingar faktiskt spelar roll. De valen du gör i affären har betydelse. Om du tycker att det är viktigt att bönderna får ett rättvist pris för det de producerar, att barnarbete är fel, att investeringar i hållbar utveckling är bra, att hela vinsten inte ska sväljas av mellanhänder - köp då rättvisemärkta produkter. Det gör skillnad, och det är sådana här gånger man slås av vilken otrolig makt konsumenten faktiskt har.

Mia och Klara

Tänk vilken tur för en stackars sjukling som mig att Mia och Klara visas på söndagkvällar. Där kan vi snacka humor. Är det kanske rentutav världens smartaste TV (efter Filippa Bark)? Ibland är SVT riktigt bra.

Tvångsvila

I vanliga fall brukar min kropp vara otroligt duktig på att hålla sig frisk när jag har mycket att göra, och bli sjuk så fort jag har lov. Den här terminen har det inte funkat riktigt så, men det kanske bara är kroppen som verkligen verkligen tycker att jag borde vila? Den brukar ha gott omdöme i vanliga fall, så jag gör nog rätt i att lyssna och ta det lugnt. Det är ju ändå helg, så helt fel har den inte prickat.

Så för att göra kroppen till lags har helgen spenderats inomhus och varit väldigt behaglig. Det här med tvångsvila är inte så tokigt. Jag trodde jag skulle må bättre idag och kunna plugga lite (räkna går inte med feber, det gör det däremot att skriva uppsats, så det gjorde jag igår) men det känns sådär. Efter en lång morgon med frukost i sängen och en Guardian i knät känns det skönast att fortsätta såhär. Det är faktiskt inget annat jag måste göra, och ibland förtjänar man lite vila.

Med närmare eftertanke (eller uttänkt av kloka Veronica) så beror kanske sjukdomen på träning i fredags. Jag fick för mig att den förra förkylningen var helt borta och tog i så jag höll på att spricka, och det kanske var droppen? Jag var iallafall jättestark och tog 115 kg i knäböjsmaskinen, så jag är glad ändå.

Skilda världar

Igår ledde diskussionerna med kompisarna på puben, som ganska många gånger förut, till hemmafruar och mammor-på-heltid. Jag kan faktiskt inte alls förstå hur det skulle vara eftersträvansvärt. I Sverige skulle det nästan vara otänkbart att en tjej runt 20 skulle säga att hon ville bli hemmafru och att det var målet med hennes liv, men det fick jag höra av en tjej här igår. För mig är det nästan upprörande. Hur kan man inte vilja göra något annat? 

Att vara hemmafru är säkert mysigt stundvis, mys och lek hela dagarna, men inte särskilt stimulerande och tänk vilket beroende det innebär. Om du vill skilja dig, eller din man vill det, hur ska du då försörja dig? Och när barnen blir stora, vad ska du göra då?

Framförallt kanske, vill man uppmuntra sin dotter att inte göra något annat heller..? 

Det är svårt med de här diskussionerna här, eftersom så många av mina kompisar har vuxit upp med mammor som inte har jobbat. Jag har ingen lust att förolämpa någons mamma så därför försöker jag hålla mig lugn, men oj vad det är svårt! 

Systeryster

Igår hade jag äran att prata med min söta syster på MSN och hon tyckte jag skulle tillägna ett helt blogginlägg till henne, i stil med "Min älskade syster". Det här men kärleksförklaringar via bloggen känns inte alls som min grej, men hon frågade ju så snällt.

Jag har världens bästa syster, på riktigt.

Förresten så måste det stämma, för jag har skriftligt bevis. När jag tog studenten fick jag nämligen en t-shirt av ovannämnda där det stod just det - Jag har världens bästa syster. Vem skulle inte smälta av en sådan present? (Japp, jag skrev rätt, det stog har, inte är.)

Spurt

Det är kul när det går fort!

(Olof gick precis förbi och tolkade det där på ett helt annat sätt än det var menat, men jag antar att det är mer honom det är fel på än meningen?)

Om förra veckan var ett oändligt maraton, vilket det verkligen kändes som, så har den här veckan börjat med en spurt. Museebesök inför en uppsats jag ska skriva, jobb med Fairtrade, lektion, projektarbete och mer Fairtrade. Fairtrade Fortnight började ju idag och jag tycker det gick som smort. Jag var nöjd och lite stolt där jag stod i min hemmadekorerade Fairtrade-tröja.

Vi hade besök av en otroligt inspirerande och trevlig kvinna från ett företag, Mysmallshop, som säljer rättvisemärkta smycken från Nepal. Efter hennes prat om voluntärarbete och möjligheter att åka och jobba med deras projekt känns rädslan att inte komma in på master-kurserna jag sökt nästa år inte lika skrämmande. Det finns ju en massa andra spännande saker man kan göra!

Nu hoppas jag bara att de två veckorna fortsätter gå såhär bra, och att allt annat som måste göras blir gjort av sig självt.

Gripande och upprörande om Guantanamo

Jag läste idag en intervju med en nu 24-årig kille som jobbade som fångvakt i Guantanamo. Han var 19 år när han kom dit, hade vuxit upp i en trailer-park och ville bara ha en college-utbildning. Så förutsägbart, och så fruktansvärt fegt av den amerikanska staten. Locka fattiga ungdomar med en strålande framtid, så slipper du göra skitjobbet själv.

Läs artikeln här, och håll tummarna hårt att historien inte återupprepas.

Tillfälligt ikapp

För första gången den här veckan har jag idag känt att jag själv kan bestämma vad jag ska göra med min tid, att min tid är min tid. Jag har varit bokstavligen begravd i jobb med Fairtrade inför Fairtrade Fortnight som börjar nästa vecka och har knappt haft en ledig stund. Ikväll har jag iallafall kunnat göra det jag vill och har inte varit stressad alls (yes!), så vad gjorde jag? Jo, repeterade en kurs som har haft uppehåll och börjar igen imorn. Att det kändes skönt att få plugga i lugn och ro en hel kväll säger väl en hel del om hur jag har haft det på sistone..

Imorn tänkte jag lyxa till det och gå och träna också, för det har jag verkligen saknat. Förra veckan var jag ju sjuk och den här veckan har det helt enkelt inte fått plats på schemat.

Andra uppdateringar:

Olof tror att han har klamydia. Man kunde idag få gratis gör-det-själv-klamydiatester i receptionen hos oss och med chansen att vinna ett Nintendo Wii gjorde Olof slag i saken. Så fort han hade gjort testet började det såklart svida när han kissade, så nu måste han vara dödssjuk. Han är den största hypokondrikern jag känner så vi får se hur det går med den livshotande sjukdomen!

Jag är nu officiellt vuxen, för jag har börjat fondspara. (Naturligtvis på initiativ av Olof. Nu när han är så sjuk måste jag ju vara snäll mot honom och ställa upp.)

Förresten så är jag nästan frisk igen! Det är så fruktansvärt frustrerande att vara sjuk och nu verkligen njuter jag av lite ny energi i kroppen. Jag har varit väldigt duktig, och bortsett från stressen med skola och Fairtrade, så har jag gjort allt för att vila bort förkylningen. I tisdags fick jag till och med för mig att åka tunnelbana till skolan för att vila kroppen, men jag fick nog på en gång! Jag kanske hade blivit friskare i kroppen av att låta bli att cykla resten av veckan, men definitivt sjukare i huvudet. Jag förstår inte hur folk orkar åka tube varje dag! Det var nästan komiskt med trängseln, jag visste inte att det var så illa. Folk fick stå böjda för att dörrarna skulle kunna stängas och jag var tvungen att resa mig i väldigt god tid för att gräva mig igenom folkhavet för att komma ur vagnen. Nej, det var sista gången jag åkte Picadilly line klockan 6 en vardag!

Underbara fjällen

Tänk vilken tur man kan ha ibland!

Idag har jag verkligen längtat upp till fjällen. Familjen åker dit idag för en veckas skidåkning och mys, medan jag är fast här i grårusket. Veckan jag ville åka upp i påsk har varit upptagen, så för min del har det sett mörkt ut. Vad hittar jag då i min inkorg idag? Jo, ett mejl från faster som säger att påskveckan är ledig! Det var precis vad jag behövde. Jag vet inget ställe där man kan vila så bra som vår stuga i Bydalen. Att vara där är riktig semester för själen!

Vacker utsikt?

Reklam

Idag tänkte jag passa på att ägna min bloggyta åt att göra reklam för vad som för mig kanske var förra årets bästa upptäckt, nämligen menskoppen! På engelska heter den Mooncup och det låter iallafall lite bättre..

Jag vet att det är ett lite otrevligt ämne och att det är helt irrelevant för hälften av er, så därför tänker jag bara skriva jättekort om den.

Jag är trogen användare sedan ett par månader tillbaka och har ingenting att klaga på. Bra för miljön, billigt och mindre krångel. Alltså, varför inte? Den kostar på svenska sidan knappt 300 kr och här i England runt £ 20 på nätet eller i butik. Det är pengar du snabbt sparar in genom att inte längre köpa vanliga mensskydd.

Läs mer på hemsidorna, så kan jag bespara er detaljerna!

(Tänk om folk faktiskt läste min blogg, då hade jag kunnat tjäna massa pengar på det här inlägget!)

Grått

Det slutade snöa och London blev grått igen. Det känns som att det har regnat i en vecka nu (fast det är inte sant) och alla är sjuka. Om man inte kan bygga hus ordentligt så blir folk förkylda när det är kallt ute och jag är inget undantag.

Idag är jag bitter och jag hatar att vara sjuk.

Egentligen så borde jag vara på bra humör - Stuart var på besök i helgen och det var kul, jag har bokat biljetter till Paris på påsklovet (tänk om man alltid kunde slippa flyg och istället åka tåg som automatiskt klimatkompenserade ens resa!), vi fick fint middagsbesök av Oliver ikväll, och imorgon har jag en helt ledig eftermiddag.

Mja, positivt tänkande funkar sådär idag. Jag vill ändå gräva ner mig någonstans och inte komma ut igen förrän jag har fått tillbaka min energi och slutat hosta och snora.

Snökaos

Här i London har världen stannat idag - skolor och universitet är stängda, bussar och tunnelbanor står stilla. Vår matsal öppnade en halvtimme sent för att personalen inte kunde ta sig fram. Den som till slut öppnade hade gått (!) till jobbet i en dryg timme.

Den här synen mötte mig utanför fönstret imorse och jag kände mig som ett litet barn på julaftonsmorgonen! Jag fick skaka liv i stackars Olof och drog med honom på en härlig promenad genom ett vitt, och inte grått, London. Här kommer fotobevisen!

Vår gata.

I brist på andra transportmedel..

Vitt lejon utanför British Museum.

Vid Themsen.

Kolla snögubbarna i bakgrunden! Engelsmän verkar inte göra annat än att leka i snön en sån här dag - inte undra på att allt står still.

Det är faktiskt helt otroligt att det här kan lamslå en stad som London. Tänk om det varar hela veckan? Det sista den brittiska ekonomin behöver just nu är väl en veckas stopp i handeln.. Läs mer om "kaoset" i Svds artiklar här och här.

Klimatdebatten

Jag har precis tittat på veckans avsnitt av Agenda i SVT där de diskuterade klimatdebatten i Sverige. Elisabet Höglund, frilansande journalist, framstod som en hetsig liten hund, medan Pontus Schultz, chefredaktör för Veckans Affärer, var lugn och verkade genomtänkt.

Det är lite tröttsamt med alla dessa människor som "vill vara med i debatten" med väldigt lite grund för sina argument. Naturligtvis ska alla få vara delaktiga i de vetenskapliga debatterna, men när det framställs som att det finns lika starka belägg emot som för klimatförändringar, så orsakar det ju otroligt stor skada. Allt arbete som genomförs runt om i världen för att informera och propagera för minskade utsläpp blir ju tillintetgjort om folk samtidigt översköljs med "fakta" om att människans agerande inte alls påverkar klimatet.

Det är helt sant att ingen vet exakt vad som händer i atmosfären, ingen vet exakt hur temperaturerna kommer ändras, vad effekterna av det kommer bli etc, men det får man acceptera. Klimatet och atmosfären är otroligt komplicerade, med många okända komponenter och drivkrafter, och därför går det inte att göra exakta förutsägelser. Så är det med vetenskap och det är tyvärr det folk inte räknar med. Många tror att vetenskap är definitivt, men det är faktiskt väldigt sällan det är det. Visst blir det mer abstrakt (och lättare att argumentera emot!) men det är ju naturligtvis bättre att forskarna går ut med de här osäkerheterna och felmarginalerna än att de ljuger blankt och säger sig veta exakt vad som kommer hända.

De människor som är osäkra borde åtminstone väga effekterna av sitt beteende mot varandra. Tänk om du har fel, oavsett din tidigare åsikt, vad blir effekten av ditt agerande? Om det skulle vara så att koldioxid inte hade någon effekt på klimatet (vilket jag inte alls vill få någon att tro!) så skulle det inte vara en nackdel för klimatet om koldioxidutsläppen hade minskat. Om koldioxiden hade minskat på grund av t ex minskad användning av olja och kol, och ökad användning av förnyelsebar energi skulle det öka energisäkerheten, alltså en bra sak. Om det däremot skulle vara så att koldioxiden har den effekt som man tror på klimatet, så skulle fortsatt ökade utsläpp leda till de temperaturhöjningar som IPCC pratar om.

Man kan ju slutligen tillägga att de som argumenterar mot mänskligt drivna klimatförändringar ofta helt saknar naturvetenskaplig utbildning, vilket inte direkt höjer deras trovärdighet i dessa frågor.

Bloggdvala

Just nu är det roligt, men lite stressigt, att vara jag. Veckan har varit bra men väldigt intensiv, så det har inte funnits mycket tid att döda framför datorn.

Faitrade Fortnight är på intågande och det känns just nu jätteroligt. Vi har fått budgeten godkänd, så vi har ganska mycket pengar att röra oss med, och har fått mycket annat stöd från annat håll. Det är så roligt att träffa folk som verkligen brinner för det de gör! Igår hade jag möte med bl a hon som är ansvarig för alla serveringar på skolan (head of catering är inte lätt att översätta!) och hon var verkligen otrolig. Hon drev massa olika projekt och verkade inte tycka att någonting var omöjligt. Hon var såklart väldigt positiv inför Fairtrade Fortnight och kommer hjälpa oss både praktiskt och ekonomiskt. En rolig ide som hon kom på som vi ska köra under de två veckorna är att alla som byter saker på sin vanliga shoppinglista till rättvisemärkta varor får gratis kaffe i skolan. Enkelt att visa med ett kvitto och borde vara ett effektivt sätt att visa folk det stora utbudet av rättvisemärkta produkter, som inte ens är mycket dyrare än andra!

Igår hade jag också möte med min projekthandledare. Det känns otroligt roligt och jag är verkligen spänd på att komma igång! Det ska bli roligt att få göra något som (förhoppningsvis) kommer vara till användningen för någon annan, och att faktiskt få tillämpa det jag lärt mig på något riktigt. Att vi dessutom ska få programmera är också kul. Det är sådana här gånger jag förstår att jag faktiskt har lärt sig mycket under de här åren. Jag har tidigare sagt att jag inte kan mer fysik nu är innan jag började plugga, men ibland slås jag av hur felaktigt det är.

Det här med att fysiken är så rolig är tyvärr inte bara en bra sak. Jag hade ganska effektivt lyckats övertyga mig själv om att jag inte ville hålla på med ren fysik nästa år, utan något ganska annorlunda. Nu börjar jag fundera på om det är rätt val trots allt. Utbildningen på Imperial (Sustainable Energy Futures) skulle nog vara perfekt eftersom den är så teknisk, så jag får hålla tummarna att jag kommer in där. Ansökan är inskickad så det är bara att vänta. På onsdag har jag intervju på Oxford (Environmental Change and Management), men för att det ens ska finnas en chans för mig att komma in så måste jag ju vilja det..

Idag är en väldigt lugn dag. Jag har pluggat ganska duktigt tidigare och tänkte ägna kvällen åt att förbereda mig för intervjun. Igår var jag ute med Filippinerna-gänget så det passar bra med lite vila. Olof har övergett mig för Hannes och Cambridge så jag får njuta av mitt eget sällskap!

Karma finns inte

Idag har jag läst om någonting så obeskrivligt tragiskt och bölat floder över någon jag aldrig har träffat.

Flickan som hittades död i Skyttorp har skrivit en detaljerad blogg den senaste tiden och jag har sträckläst varenda inlägg sedan November förra året. En mer tragisk livshistoria får man leta efter länge. Trots (på grund av?) allt hemskt hon hade varit med om verkade hon så otroligt insiktsfull, klok och generös.

Nästan det värsta var att livet verkade vara på uppgång för henne, saker började gå bättre och hon skriver i sista inlägget, en knapp vecka innan hon dog, om allt hon vill göra i framtiden. Hon hade precis haft sin första professionella modellfotografering och funderar på vad hon skulle göra om hon började tjäna stora pengar på modellandet - allt handlade om att hjälpa andra. Hon skriver att hon inte bara ville donera pengar - hon ville vara med, se förändring, påverka. Det är nästan ironiskt..

Tänk om man kunde hjälpa alla människor man ville hjälpa. Jag blir bara förstummad när jag läser om livsöden som hennes, och tycker att världen är så otroligt orättvist. Hon som hade kämpat så var väl den sista att förtjäna det här slutet?

Ibland tänker jag att jag borde bli psykolog, för det enda som spelar roll i livet är ju ändå människor man möter och öden man kan påverka. Jag har iallafall definitivt bestämt mig för att jag vill bli kontaktperson så fort det går (måste vara minst 25) och kontakt- eller familjehem när jag kan kallas en sådan. 

Jag sitter här med den där tryckande känslan som kommer med jämna mellanrum, den som får mig att känna mig så otillräcklig. Jag vill göra mer. Jag vill påverka, hjälpa, vara med, göra skillnad.

Den här tjejen sa sig tro på karma. Det gör inte jag.

Personal statement-träsket

Det här blir ett sånt här helt meningslöst blogginlägg, eftersom jag skriver bara för att slippa göra något annat.. Jag sitter egentligen och tragglar med ett personal statement för en master-kurs till nästa år, men kommer ingen vart alls. Det är tråkigt, svårt och känns omotiverat eftersom det inte finns en deadline.

Förutom lite smärre ansökningsstress så rullar livet på bra här. Jag överlevde igår en presentation som jag var tvungen att hålla för en av mina kurser och kunde faktiskt tycka det var lite roligt. Jag som trodde jag var obotligt dålig på att hålla presentationer! Med tanke på vad jag pratade om kanske det inte var så konstigt att jag trivdes - jag fick stå och predika för folk om återvinning, miljöpåverkan av textilproduktion och second hand-shopping. Det passade mig perfekt! =)

Vardagsrutinen jag pratade om tidigare har jag lyckats ganska bra med att få tillbaka, men jag måste säga att det är svårt när man bara har runt 10 timmar schemalagd tid i veckan! Jag och Max har fortfarande inte kommit igång med vårt projekt än (om solceller - yay!) och tills vi gör det kommer schemat vara så här tomt. Jag vet nästan inte vad jag ska göra av all tid! Idag har jag iallafall hunnit med mycket mellan föreläsningar - lite plugg, Fairtrade-möte och gym. Med Fairtrade går det bra men är lite stressigt nu eftersom budgeten för Fairtrade Fortnight (två veckor av intensivt kampanjande i slutet av Feb/början av Mars) ska in på torsdag. Vi har en del rätt bra ideer så jag hoppas den går igenom och vi får pengarna!

Det går väl inte skriva ett blogginlägg idag utan att nämna Barack Obama? Det skulle nästan vara ignorant. Det som händer i USA just nu är ju verkligen historia och jag väntar spänt på vad som kommer hända under den här mandatperioden. Tyvärr tar förändring tid och Obama sitter inte i en lätt sits just nu. Jag undrar om någon skulle kunna leva upp till de förväntningar han har på sig? Oavsett om han inte ens i närheten av lever upp till allt som förväntas av honom är det helt klart ett steg i rätt riktning, och att Bush försvinnner från makten är verkligen på tiden. Nu när Obama har vunnit, och amerikanerna har tagit det här steget, känns det faktiskt helt absurt och oförståeligt att någon som Bush kunde ha makten så länge.

Idag går mina tankar till födelsedagsbarnet som inte längre fyller år.

Jag ska fira dagen med glada minnen av en person som gav så otroligt mycket, som alltid hade rum för ett skratt, som alltid lyssnade och som inte trodde att någonting var omöjligt.

Trots otrolig styrka så var vissa saker omöjliga och vi som är kvar får leva på minnen, minnen som inte bara är vackra utan också gör oss starka.

Konstfunderingar

Efter att ha ägnat en knapp timme med att spatsera runt inne på en konstutställning slogs jag i eftermiddags av vad som är så fantastiskt med att titta på konst, nämligen att man för en stund får stiga ut ur sin egen värld och in i någon annans. Serpentine Gallery, som är mitt kanske favoritmuseum och ligger mitt i Hyde Park, har just nu en utställning som heter Indian Highways, som UNT skrev om här, med verk av olika indiska konstnärer. Som alltid där så var det en härlig blandning av konststilar och uttrycksformer – fotografier, skulpturer, målningar och kortfilmer.

Eftersom det är någon annans värld man är i, inte ens egen, kan ens känslor svänga mycket snabbare än vanligt. Efter att ha tittat på flera verkligt sorgliga och gripande verk gick jag slutligen skrattande ut ur museet efter att ha sett en riktigt rolig kortfilm. Det var en underbar liten film av Kiran Subbaiah som handlade om en man som hade lärt sig flyga. Han beskrev, och demonstrerade tydligt, hur han hoppade upp i luften och sedan, innan gravitationskraften hann verka, hoppade upp igen och fortsatte sedan så. Att det verkade så enkelt och självklart var det som gjorde filmen så smart och rolig.

Det här med att vilja lämna sin egen värld för att stiga in i någon annans handlar ju i grund och botten om nyfikenhet. Jag som är en väldigt nyfiken människa får ofta för mig att folk tycker att nyfikenhet är en rätt dålig egenskap, men att vara intresserad av andra människors liv och världar kan väl ändå inte vara annat än bra?!

På tentan jag gjorde idag var vi 4 tjejer i en sal på runt 50 personer. Kanske var det delvis därför det gick bra för mig - för jag gav mig fan på att tjejer visst kan och att jag ville visa det. För så är det ju, tjejer kan och har precis samma förutsättningar som killar. Kursen har varit väldigt matematisk och var faktiskt rätt tuff. Jag funderade själv på att hoppa av i början men bestämde mig för att låta intresset gå i första hand och betyg i andra hand den här gången. Programmering och matte är ju jättekul och med lite envishet går det mesta!

Jag är helt övertygad om att snittet för de fyra tjejerna som tog tentan idag kommer ligga över genomsnittet. Tjejer som väljer, och inte hoppar av, en sådan här kurs är nog säkrare på sin förmåga än killar i samma situation. Likadant tror jag att det är med utbildningar - en tjej som är lite osäker på om hon vill läsa något tekniskt/matematiskt/"svårt" är mindre sannolik att faktiskt välja utbildningen än en kille i samma situation. Är tjejer mer rädda att misslyckas? Jag vet inte, men däremot tror jag de behöver pushas lite mer för att våga än killar behöver. En bra lärare, en kompis som uppmuntrar, någon att se upp till kan vara det som behövs för att fler tjejer ska läsa tekniska/naturvetenskapliga/matematiska ämnen. Det är ju ett sådant slöseri att många låter bli!

Förutom uppmuntran tror jag en omdefiniering av "svåra ämnen" skulle hjälpa. Om det hos många tjejer i grund och botten handlar om en rädsla att läsa ett svårt ämne, ligger ju problemet i att tekniska och naturvetenskapliga ämnen ses som svårare. Det är ju inte fallet! För mig är fysik och matte mycket lättare än historia, svenska eller italienska, och för andra är det tvärt om. Om samhället (skolor, föräldrar, media) skulle sluta framställa naturvetenskap som svårare och mer värt än samhällsvetenskap skulle kanske fler tjejer välja de ämnen som nu anses vara "svårare".

Det är sånt här som gör att en del av mig vill bli lärare i framtiden!

Nöjd

Tentan är avklarad och gick riktigt bra. Tänk vad det är kul när det går bra! Stolt och glad måste jag tyvärr gå vidare nu och skriva klart labbrapporten, vilket inte alls känns lika kul.

Dubbelliv

Det här med att leva dubbelliv som jag gör är ganska konstigt. Imorse åkte jag från Uppsala och kände verkligen att jag åkte bort, hemifrån, men trots det så hamnade jag efter ett par timmar med bil/väntan/flyg/tunnelbana hemma igen. Det råkade bara vara ett helt annat hemma, i ett annat land och en annan stad. Efter några veckor i Uppsala hade jag nästan glömt bort att jag och Olof hade ett alldeles eget, ganska fint (om än väldigt litet) bo i London. Att komma tillbaka kändes faktiskt riktigt kul och jag ser fram emot vårterminen.

Jullovet har varit toppen, med en ganska bra balans mellan plugg, jobb, vila och umgänge. Jul och mys i Sikhjälma, nyår hos Jonas, släktfest hos Morfar, skidåkning i Kungsberget. Tiden räcker ju aldrig till helt och man önskar alltid att det finns mer tid att träffa folk, men jag tycker i alla fall att jag har hunnit med det mesta. Jag känner mig lite halvutvilad och det behövs verkligen - imorgon har jag sluttenta i en kurs, på tisdag ska jag lämna in en labbrapport som inte är så färdig som den borde vara, och på måndag nästa vecka ska jag hålla en presenation som jag nästan inte har börjat med. Därefter blir det Oxford-intervju att tänka på/oroa sig för/se fram emot.

Något annat jag ser fram emot nu är att få lite rutin och vardag igen. Jag ser fram emot att komma igång med pluggandet ordentligt och jag längtar verkligen efter att börja träna ordentligt igen! Utan gymkort och med så mycket gott att äta hemma känns det verkligen välbehövt.

Trots en jobbig första vecka här så är jag verkligen optimistisk inför den nya terminen!