Skilda världar

Igår ledde diskussionerna med kompisarna på puben, som ganska många gånger förut, till hemmafruar och mammor-på-heltid. Jag kan faktiskt inte alls förstå hur det skulle vara eftersträvansvärt. I Sverige skulle det nästan vara otänkbart att en tjej runt 20 skulle säga att hon ville bli hemmafru och att det var målet med hennes liv, men det fick jag höra av en tjej här igår. För mig är det nästan upprörande. Hur kan man inte vilja göra något annat? 

Att vara hemmafru är säkert mysigt stundvis, mys och lek hela dagarna, men inte särskilt stimulerande och tänk vilket beroende det innebär. Om du vill skilja dig, eller din man vill det, hur ska du då försörja dig? Och när barnen blir stora, vad ska du göra då?

Framförallt kanske, vill man uppmuntra sin dotter att inte göra något annat heller..? 

Det är svårt med de här diskussionerna här, eftersom så många av mina kompisar har vuxit upp med mammor som inte har jobbat. Jag har ingen lust att förolämpa någons mamma så därför försöker jag hålla mig lugn, men oj vad det är svårt! 

Systeryster

Igår hade jag äran att prata med min söta syster på MSN och hon tyckte jag skulle tillägna ett helt blogginlägg till henne, i stil med "Min älskade syster". Det här men kärleksförklaringar via bloggen känns inte alls som min grej, men hon frågade ju så snällt.

Jag har världens bästa syster, på riktigt.

Förresten så måste det stämma, för jag har skriftligt bevis. När jag tog studenten fick jag nämligen en t-shirt av ovannämnda där det stod just det - Jag har världens bästa syster. Vem skulle inte smälta av en sådan present? (Japp, jag skrev rätt, det stog har, inte är.)

Spurt

Det är kul när det går fort!

(Olof gick precis förbi och tolkade det där på ett helt annat sätt än det var menat, men jag antar att det är mer honom det är fel på än meningen?)

Om förra veckan var ett oändligt maraton, vilket det verkligen kändes som, så har den här veckan börjat med en spurt. Museebesök inför en uppsats jag ska skriva, jobb med Fairtrade, lektion, projektarbete och mer Fairtrade. Fairtrade Fortnight började ju idag och jag tycker det gick som smort. Jag var nöjd och lite stolt där jag stod i min hemmadekorerade Fairtrade-tröja.

Vi hade besök av en otroligt inspirerande och trevlig kvinna från ett företag, Mysmallshop, som säljer rättvisemärkta smycken från Nepal. Efter hennes prat om voluntärarbete och möjligheter att åka och jobba med deras projekt känns rädslan att inte komma in på master-kurserna jag sökt nästa år inte lika skrämmande. Det finns ju en massa andra spännande saker man kan göra!

Nu hoppas jag bara att de två veckorna fortsätter gå såhär bra, och att allt annat som måste göras blir gjort av sig självt.

Gripande och upprörande om Guantanamo

Jag läste idag en intervju med en nu 24-årig kille som jobbade som fångvakt i Guantanamo. Han var 19 år när han kom dit, hade vuxit upp i en trailer-park och ville bara ha en college-utbildning. Så förutsägbart, och så fruktansvärt fegt av den amerikanska staten. Locka fattiga ungdomar med en strålande framtid, så slipper du göra skitjobbet själv.

Läs artikeln här, och håll tummarna hårt att historien inte återupprepas.

Tillfälligt ikapp

För första gången den här veckan har jag idag känt att jag själv kan bestämma vad jag ska göra med min tid, att min tid är min tid. Jag har varit bokstavligen begravd i jobb med Fairtrade inför Fairtrade Fortnight som börjar nästa vecka och har knappt haft en ledig stund. Ikväll har jag iallafall kunnat göra det jag vill och har inte varit stressad alls (yes!), så vad gjorde jag? Jo, repeterade en kurs som har haft uppehåll och börjar igen imorn. Att det kändes skönt att få plugga i lugn och ro en hel kväll säger väl en hel del om hur jag har haft det på sistone..

Imorn tänkte jag lyxa till det och gå och träna också, för det har jag verkligen saknat. Förra veckan var jag ju sjuk och den här veckan har det helt enkelt inte fått plats på schemat.

Andra uppdateringar:

Olof tror att han har klamydia. Man kunde idag få gratis gör-det-själv-klamydiatester i receptionen hos oss och med chansen att vinna ett Nintendo Wii gjorde Olof slag i saken. Så fort han hade gjort testet började det såklart svida när han kissade, så nu måste han vara dödssjuk. Han är den största hypokondrikern jag känner så vi får se hur det går med den livshotande sjukdomen!

Jag är nu officiellt vuxen, för jag har börjat fondspara. (Naturligtvis på initiativ av Olof. Nu när han är så sjuk måste jag ju vara snäll mot honom och ställa upp.)

Förresten så är jag nästan frisk igen! Det är så fruktansvärt frustrerande att vara sjuk och nu verkligen njuter jag av lite ny energi i kroppen. Jag har varit väldigt duktig, och bortsett från stressen med skola och Fairtrade, så har jag gjort allt för att vila bort förkylningen. I tisdags fick jag till och med för mig att åka tunnelbana till skolan för att vila kroppen, men jag fick nog på en gång! Jag kanske hade blivit friskare i kroppen av att låta bli att cykla resten av veckan, men definitivt sjukare i huvudet. Jag förstår inte hur folk orkar åka tube varje dag! Det var nästan komiskt med trängseln, jag visste inte att det var så illa. Folk fick stå böjda för att dörrarna skulle kunna stängas och jag var tvungen att resa mig i väldigt god tid för att gräva mig igenom folkhavet för att komma ur vagnen. Nej, det var sista gången jag åkte Picadilly line klockan 6 en vardag!

Underbara fjällen

Tänk vilken tur man kan ha ibland!

Idag har jag verkligen längtat upp till fjällen. Familjen åker dit idag för en veckas skidåkning och mys, medan jag är fast här i grårusket. Veckan jag ville åka upp i påsk har varit upptagen, så för min del har det sett mörkt ut. Vad hittar jag då i min inkorg idag? Jo, ett mejl från faster som säger att påskveckan är ledig! Det var precis vad jag behövde. Jag vet inget ställe där man kan vila så bra som vår stuga i Bydalen. Att vara där är riktig semester för själen!

Vacker utsikt?

Reklam

Idag tänkte jag passa på att ägna min bloggyta åt att göra reklam för vad som för mig kanske var förra årets bästa upptäckt, nämligen menskoppen! På engelska heter den Mooncup och det låter iallafall lite bättre..

Jag vet att det är ett lite otrevligt ämne och att det är helt irrelevant för hälften av er, så därför tänker jag bara skriva jättekort om den.

Jag är trogen användare sedan ett par månader tillbaka och har ingenting att klaga på. Bra för miljön, billigt och mindre krångel. Alltså, varför inte? Den kostar på svenska sidan knappt 300 kr och här i England runt £ 20 på nätet eller i butik. Det är pengar du snabbt sparar in genom att inte längre köpa vanliga mensskydd.

Läs mer på hemsidorna, så kan jag bespara er detaljerna!

(Tänk om folk faktiskt läste min blogg, då hade jag kunnat tjäna massa pengar på det här inlägget!)

Grått

Det slutade snöa och London blev grått igen. Det känns som att det har regnat i en vecka nu (fast det är inte sant) och alla är sjuka. Om man inte kan bygga hus ordentligt så blir folk förkylda när det är kallt ute och jag är inget undantag.

Idag är jag bitter och jag hatar att vara sjuk.

Egentligen så borde jag vara på bra humör - Stuart var på besök i helgen och det var kul, jag har bokat biljetter till Paris på påsklovet (tänk om man alltid kunde slippa flyg och istället åka tåg som automatiskt klimatkompenserade ens resa!), vi fick fint middagsbesök av Oliver ikväll, och imorgon har jag en helt ledig eftermiddag.

Mja, positivt tänkande funkar sådär idag. Jag vill ändå gräva ner mig någonstans och inte komma ut igen förrän jag har fått tillbaka min energi och slutat hosta och snora.

Snökaos

Här i London har världen stannat idag - skolor och universitet är stängda, bussar och tunnelbanor står stilla. Vår matsal öppnade en halvtimme sent för att personalen inte kunde ta sig fram. Den som till slut öppnade hade gått (!) till jobbet i en dryg timme.

Den här synen mötte mig utanför fönstret imorse och jag kände mig som ett litet barn på julaftonsmorgonen! Jag fick skaka liv i stackars Olof och drog med honom på en härlig promenad genom ett vitt, och inte grått, London. Här kommer fotobevisen!

Vår gata.

I brist på andra transportmedel..

Vitt lejon utanför British Museum.

Vid Themsen.

Kolla snögubbarna i bakgrunden! Engelsmän verkar inte göra annat än att leka i snön en sån här dag - inte undra på att allt står still.

Det är faktiskt helt otroligt att det här kan lamslå en stad som London. Tänk om det varar hela veckan? Det sista den brittiska ekonomin behöver just nu är väl en veckas stopp i handeln.. Läs mer om "kaoset" i Svds artiklar här och här.