Igår ledde diskussionerna med kompisarna på puben, som ganska många gånger förut, till hemmafruar och mammor-på-heltid. Jag kan faktiskt inte alls förstå hur det skulle vara eftersträvansvärt. I Sverige skulle det nästan vara otänkbart att en tjej runt 20 skulle säga att hon ville bli hemmafru och att det var målet med hennes liv, men det fick jag höra av en tjej här igår. För mig är det nästan upprörande. Hur kan man inte vilja göra något annat?
Att vara hemmafru är säkert mysigt stundvis, mys och lek hela dagarna, men inte särskilt stimulerande och tänk vilket beroende det innebär. Om du vill skilja dig, eller din man vill det, hur ska du då försörja dig? Och när barnen blir stora, vad ska du göra då?
Framförallt kanske, vill man uppmuntra sin dotter att inte göra något annat heller..?
Det är svårt med de här diskussionerna här, eftersom så många av mina kompisar har vuxit upp med mammor som inte har jobbat. Jag har ingen lust att förolämpa någons mamma så därför försöker jag hålla mig lugn, men oj vad det är svårt!
No comments:
Post a Comment