På tentan jag gjorde idag var vi 4 tjejer i en sal på runt 50 personer. Kanske var det delvis därför det gick bra för mig - för jag gav mig fan på att tjejer visst kan och att jag ville visa det. För så är det ju, tjejer kan och har precis samma förutsättningar som killar. Kursen har varit väldigt matematisk och var faktiskt rätt tuff. Jag funderade själv på att hoppa av i början men bestämde mig för att låta intresset gå i första hand och betyg i andra hand den här gången. Programmering och matte är ju jättekul och med lite envishet går det mesta!

Jag är helt övertygad om att snittet för de fyra tjejerna som tog tentan idag kommer ligga över genomsnittet. Tjejer som väljer, och inte hoppar av, en sådan här kurs är nog säkrare på sin förmåga än killar i samma situation. Likadant tror jag att det är med utbildningar - en tjej som är lite osäker på om hon vill läsa något tekniskt/matematiskt/"svårt" är mindre sannolik att faktiskt välja utbildningen än en kille i samma situation. Är tjejer mer rädda att misslyckas? Jag vet inte, men däremot tror jag de behöver pushas lite mer för att våga än killar behöver. En bra lärare, en kompis som uppmuntrar, någon att se upp till kan vara det som behövs för att fler tjejer ska läsa tekniska/naturvetenskapliga/matematiska ämnen. Det är ju ett sådant slöseri att många låter bli!

Förutom uppmuntran tror jag en omdefiniering av "svåra ämnen" skulle hjälpa. Om det hos många tjejer i grund och botten handlar om en rädsla att läsa ett svårt ämne, ligger ju problemet i att tekniska och naturvetenskapliga ämnen ses som svårare. Det är ju inte fallet! För mig är fysik och matte mycket lättare än historia, svenska eller italienska, och för andra är det tvärt om. Om samhället (skolor, föräldrar, media) skulle sluta framställa naturvetenskap som svårare och mer värt än samhällsvetenskap skulle kanske fler tjejer välja de ämnen som nu anses vara "svårare".

Det är sånt här som gör att en del av mig vill bli lärare i framtiden!