Trasiga kvinnor

I både SvD och Aftonbladet går det idag att läsa om kvinnor som på ett sätt eller annat bryter ner sig själva totalt. Trots att det är en enorm skillnad mellan anoroxi och "duktig flicka"-syndrom så tror jag att det i grund och botten ofta handlar om samma sak, nämligen förvridna uppfattningar om vad som förväntas av en. Anorexi handlar helt klart om förvridna uppfattningar om sin egen kropp, men det drivs ju av en minst lika förvriden uppfattning om hur världen ser ut och vad som är eftersträvansvärt.

Varför lider kvinnor i större utsträckning än män av självskadebeteende? Och ännu viktigare, vad kan man göra åt det? Kraven det hela tiden pratas om tror jag oftast kommer inifrån personerna själva, och det är ju då det är som svårast att komma åt dem. Kvinnorna det står om i SvD, som försöker balansera karriär med hemmafruliknande beteende hemma, tror jag, om inte bara från sig själva, mest känner krav från andra kvinnor. Naturligtvis finns det familjer där män inte alls tar ansvar, men mycket tror jag handlar om att kvinnorna känner större krav på att prestera i hemmet. I artikeln stod det om "cup cakes" och "scrap booking", som för mig bara låter tröttsamt amerikanskt, men samtidigt förstår jag behovet att vara sådär duktig.

Själv tror jag stenhårt på att lagom är bäst, och att mycket handlar om att sätta gränser. Det går inte att göra allt perfekt och det behövs inte heller. Jag önskar bara att fler människor kunde se det, istället för att förblinda sig själva och börja göra saker de bara mår sämre av. Varför kan alla inte bara vara snälla mot sig själva..?